Dagens Nyheter – 5 augusti 1870, sida 1

— Nåväl, markisinna, jag vet att det icke är någon svårighet att få fröken Claire bortgift. Jag känner en hederlig man, som älskar henne och som ville göra allt hvad i hans förmåga står för att skapa hennes lycka . .. — Ja, dessa egenheter, inföll fru VArlange, fordrar jag naturligtvis; men det är ej nog med dem, : — Den man, om hvilken jag talar, är rik och ännu ung, fortfor domaren. Han blefve blott alltför lycklig, om han finge fröken Claire utan någon hemgift. Han skulle icke allenast icke affordra er någon räkenskaper utan tvärtom innerligt bedja er efter eget godtfinnande disponera hvad som återstår af familjens förmögenhet. — Hvad säger ni! Daburon, min vän, ni är, på min ära, en förträfflig menniska! utropade den gamla damen förtjust. — I fall det syntes er påkostande att använda er förmögenhet till inköp af en lifränta, skulle er måg gerna botala ett årligt belopp, som fyllde skilnaden i... — Ack! jag kan knappt andas, afbröt honom markisinnan. Är det verkligen sannt att ni känner en sådan man? Då är det bra besynnerligt af er att ni icke förr talat med mig om honom. Hvarför har ni icke presenterat honom i mitt hus? — Jag -vågade icke, min fru, jag fruktade . 4 . MODERIKSPETE: ; 28.