Dagens Nyheter – 4 augusti 1870, sida 2

(CP RENEE AT MOTSPFVe RÄTTEG. och POLISNYHETER. POLISEN. Åkaremeriter. Åkardrängen Nils Emmerik Pettersson, hvilken förliden söndag lemnat de af honom körda hästarne i närmare en timmas tid stående utan tillsyn utanför en krog vid Katrina södra kyrkogränd, under det han varit inne å krogen, dömdes i går af polisdomstolen att härför böta 5 rdr. — Akardrängen Anders Gustaf Johansson, äfven tilltalad tör Jlösa hästar, slapp att plikta, sedan han upplyst domstolen att han var så förtvifladt cigarrhungrig, att han måste in i en cigarrbutik i Allmänna gränd för att få medel att stilla sin hunger, och att hästarne endast varit för sig sjelfva 1 och ?a minut. — Åkardrängen Johan Nilsson dömdes att böta 5 rdr, för det han tagit en af Berzeliiparks gräsmattor för sin sängkammare genom att derstädes lägga sig att sofva. Tand för tunga gör helbregda lunga. För tredje resan stöld straffade skoarbetaren E. R. Sundberg stod i går inför polisdomstolen tilltalad för att hafva med något skarpt tillhygge tillfogat en skoarbetare vid namn Andersson ett hugg straxt invid venstra tinningen, detta derför att Andersson inne å en krog å Katrina norra kyrkogata kallat honom för Långholmare. Uppmärksamgjord derpå att hugget kunnat medföra ögonblicklig död, svarade den tilltalade, som erkände sitt brott, att om han, som uttjent de honom ådömde straff, fått vara i fred och ej blifvit tillvitad sitt vistande å Långholmen, skulle det aldrig fallit honom in att begå våld mot en person, som han ej ens kände till namnet. Som Andersson ej ville erkänna sig ha sagt rent ut Långholmare, uppsköts målet för vittnens hörande i detta fall, och förklarades Sundberg skyldig att genast träda i häkte. (Han har varit på fri fot endast sedan den 16 juni.) LANDSORTEN. Ett djerft inbrott gjordes natten till i måndags vid Hallsbergs jernvägsstation af, som det vill synas, derstädes väl hemmastadde tjufvar. Nerikes Allehanda berättar derom: Vid midnattstiden hörde tvenne, en trappa upp i stationshuset boende personer något besynnerligt buller på nedra botten, och detta gaf dem anledning att lyssna bättre. Efter några ögonblick hördes åter ett buller, och våra lyssnare började derför se sig om. De märkte då en, som de tyckte, bättre klädd mansperson, hvars rörelser förekommo dem så besynnerliga, att de skyndsamt klädde och begåfvo sig utför trappan. Nedkomne, funno de en fönsterruta till inspektorsexpeditionen utslagen, och då detta antydde att allvarsamma saker voro för handen, väcktes stationsinspektoren, hvilken med förvåning märkte, att stationens kassakista var borta. Han laddade i hast sina pistoler och beredde sig att med den hjelp som fanns eftersätta tjufvarne, hvilkas tillhåll snart röjdes, då starka och förtviflade slag på kassakistan hördes från den närbelägna skogen. På vägen dit stötte förföljarne på en man, hvilken synbarligen sökte efter något förkommet, men tog till flykten, så snart han märkte oråd. I detsamma hittade man en nätt jernsåg, antagligen det eftersökta föremålet. Nu blefvo snart de två vid kistan sysselsatte tjufvarne uppmärksammade på faran; det bar af med röfrarne hvardera åt sitt båll, och detta så hastigt, att de lyckades undkomma. Kistan fanns och återfördes, skadad men icke öppnad. Högst märkligt förefaller det, att tjufvarne passade på tillfälle att tillegna sig kassakistan just under de få minuter, då nattvakten var gången på sin vanliga rund till lokomotivstallet; märkligt är ock, att försöket gjordes just en sådan natt, då kassakistan innehöll dels aflöningskassor, dels några andra tillfälliga kassor, uppgående till ett par tusen rdr. Såren lär ej ha blifvit köpt hos någon handlande i Örebro. — Någon spaning på tjufvarne har man ej ännu lyckats erhålla, TE et cs a a SEE