ease —ETX—XXSXÅX-——XTXRREXR—RE ERT K—XI——XT—ERR skydd, utan att Italien antingen ensamt skall åtaga sig desamma eller ock Frankrike fortfarande såsom hittills bära hela bördan. I anseende till den absoluta nödvändigheten att vinna och bibehålla det florentinska kabinettets sympatier gaf franska regeringen med sig, och man har nu helt enkelt återgått till septemberkonventionen. Denna affär skall säkerligen framkalla en stor uppståndelse inom det -klerikala partiet. Det kan ntåmefa icke annat än inse, det Rom förr eller sednare måste komma att uppgå uti den italienska enheten, hvilken hänsyn Italien för öfrigt må komma att visa den hel. fadren och huru omsorgsfullt det må tillvägagå för att betrygga hans andliga myndighet. Kejsar Napoleon och den kejserlige prinsen lemnade S:t Cloud den 28 på morgonen och kl 10!a f. m. anlände de till östra bangården i Paris, hvarifrån de efter ett kort uppehåll begåfvo sig till armån. Kejsaren var iklädd divisionsgeneralsoch prinsen sekundiöjtnantssläpuniform. Många generaler och högre embetsmän hade infunnit sig för att taga afsked af kejsaren och prinsen, hvilka båda stodo flera minuter i den öppna waggonen för att räcka händerna till dem, som trängdes utanför... Kejsaren visade sig äfven för den stora massan, som helsade honom med hänryckning, och så länge tåget kunde ses, ropade folket oafbrutet: .Lefve kejsaren! Lefve kejserlige prinsen! Lefve Frankrike! Kejsarens utseende bekräftade underrättelserna att hans helsa är utmärkt. Kejsaren har på sin resa till hären försett sig med den möjligast tarfliga ekipering, i följd af hvilket förhållande underrättelsen om att. tolt jernbanvagnar blifvit reserverade för prios Napoleons räkning väckt så mycket större ogillande. Marskalk Mae-Mahon har gifvit en lexa åt de generaler, som missbruka sin ställning i så måtto, att de låta för sig reservera särskilda vagnar på jernvägarne. Då hån sjelf skulle fara till den ort; der han förer bofilet, tillät ham icke att en särskild vagn ställdes till hans disposition, utan han steg upp i den för sta, han kom fram till, jemte sin svit samt r sstyckte icke alls, att allmänheten upptog det utrymme som blef öfver. Prins Napoleon har åtföljt kejsaren till armån, men lärer icke skola erhålla nägot särskildt befil..--Flera-generaler, och deriblånd grefve: Palikåo, ha undanbedt sig äran att bli ställda under kommando af en prins af blodet, hvilket, som man vil: förstår, gör ansvaret tyngre både för dem som stå under honem och för dem, hvilka han i sin tur är underordnad; Man tror att Östersjö-expeditionen skall kommenderas af general Palikao eller af general Trochu. Måhända blir det två armekårer, och då komma dessa tvenne generaler att ståi spetsen för hvar sin kår. I kejsarens svit innehafves en af de högsta platserna af en man; som man äfven i Sverige torde erinra sig — nemligen general Castelnau. Sommaren 1863 var han i Köpenhamn, då endast öfverste, men liksom nu adjutant hos kejsaren. Han kom dit jemte Bernadotternas slägting, den unge löjtnant Clary, på samma gång som konung Carl XV, och deltog iden bankett, som för konungarne gafs å börsen af Köpenhamns stad. Enligt de flesta : beräkningarne utgöres den franska truppstyrka, som står vid östra gränsen, omkring 18 divisioner d. v. s. 240,000 man. Denna siffra är ganska betydlig; och man tviflar på att Preussen har kunnat på samma krigsteater samla en lika ansenlig styrka. En korrespondent till IInd6pendance Belge uppskattar franska Rhenarmån ända till 350,000 å 400,000 man samt lemnar derjemte den upplysningen att Östersjö-armån räknar 80,000 ———