Dagens Nyheter – 3 augusti 1870, sida 3

or LAR inte mera till att bivuakera. Om kriget med Preussen så fordrar, tror jag mig dock om att ännu kunna försvara en fästningsvall. Jag ställer mig till er disposition. Som jag tar för afgjordt att regeringen ämnar öppna en subskription till förmån för krigarne, tecknar jag mig härmed för 100,000 frank. Summan kan lyftas hos mig när som helst. Mottag ete. etc. Rochechouart, hertig af Mortemart. Divisionsgeneral och senator. Medgif att det är sublimt i sin enkelhet. I detta ögonblick erfar jag att de frivilligas antal uppgår: i Paris till 19,000 och i hela Frankrike till 94,000. Det går vackert an på tre dagar, eller hur? Bland de frivillige befinna sig: en ung Haussmann, nevö till förre Seine-prefekten, Albert Duruy, son till förre ministern för allmänna undervisningen, vicomte de Charnå, son till akademikern med samma namn, hertigen at Bassano, sekreterare vid ambassaden i Konstantinopel, samt tre unga seminarister, som inom kort skulle prestvigas. Kejsarens afresa till armån kommer troligen ej att ega rum förrän den 27 eller 28. Den kejserlige prinsen äfvensom den unge Conneau skola följa honom. Prins Napoleon, som i går återkom från sin utflykt till norden, har äfven börjat vidtaga alla tillredelser för sin afresa till armån. Han skall, efter hvad som sägs, resa samtidigt med kejsaren.) Nu några ord om mitrailleuserna. Värt tidehvarfs mål är att döda så mycket som möjligt och så fort som möjligt. De sednare ärens alla uppfinningar i vapenväg utvisa äfven att man allt mer och mer närmar sig det utstakade målet. Det är förfärligt, mon det är sannt! Det vapen, som under det förestående kriget otvifvelaktigt mest kommer att sprida fasa och död omkring sig, är mitrailleusen. Denna ohyggliga kanon är ett slags kulspruta. Den bildas af en knippa bösspipor, försedda med en mekanism, hvilken laddar och afskjuter alla piporna på en gång. Mitrailleusen kommer ganska säkert att utöfva ett så mäktigt inflytande, att en reorganisation af armåerna blir nödvändig. Erfarenheten torde snart nog lära oss att den kommer att framkalla en lika radikal revolution som monitorerna.) Efter flera förbättringar skall den franska mitrailleusen, i det skick den nu är, formligt öfverträffa sig sjelf. Vid de prefskjutningar, som för några veckor sedan anställdes i lägret i Sartory, ötverraskades man af de fruktansvärda resultater den åviägabragte. Den första profskjutningen anställdes med två mitrailleuser, riktade mot 300 hästar, föreställande preussiska sqvadroner och placerade på 2,600 måetres afstånd. Inom tre minuter och efter två skott voro de trehundra hästarne nedskjutna. Den följande dagen förnyades profskjutningen. Denna gång hade man utsett icke mindre in 500 hästar till offer. Efter en minut och en enda salfva lågo de 500 hästarne utsträckta på marken. Fyratio batterier mitrailleuser ha redan blifvit sända till gränsen. Hvarje batteri utgöres af sex pjeser — summa 240 mitrailleuser, som hotande gapa mot preussarne, Äfven infanteri-regementena ha fått öfva sig i att manövrera dessa fruktansvärda krigsmaskiner, Ett sorgebudskap anländer till oss från Amerika. Pråvost-Paradol, Frankrikes nye minister derstädes, har, efter endast åtta dagars vistande i Washington, hastigt dött i ett hjertlidande.X) Pråvost-Paradol var en af vår tids utmärktaste personligheter. Lika rikt utrustad å hjertats som å hufvudets vägnar, måste man ovilkorligt både älska och beundra honom. FEnkel, flärdfri och bjertlig i sitt sätt, tillvann han sig talrika vänner, men också hatet lurade omkring den yngste af de odödlige, som han kallades. Atunden afsköt ofta nog sina hvassa pilar mot honom, och hang fortidiga död förråder mer än väl att de träffade hans hjerta — detta hjerta, som endast klappade för allt stort, allt godt, och som alltid hade tillreds ett urskuldande ord för småsinnet och lågheten. Pråvost-Paradol efterlemnar flera barn och ingen egentlig förmögenhet. Hans lik skall på statens bekostnad återföras till Frankrike. Nu nog för i dag. 4 B. 8. 4) Som läsaren vet, ha alla dessa förutsägelser besannats. 2 D.N. 4) Den som lefver får se. D. N. 4x) Så omskrifver man i Frankrike ett sjelf mord. Men det är sannt att Prevost-Paradols slut här er sig från ett lidande injortat. Han kunde ej bära att han blifvit af Napoleon gäckad i sina förhoppningar om en parlamentarisk att han låtit narra sig till att tjena e Porträtter från kriget. Karl Friedrich von Steinmetz, ötverbefälyrelse,