Dagens Nyheter – 3 augusti 1870, sida 3

Ev IGIUREEBGLV GIICE BUT 4I1vIi1B. CEST PORT RV TENS Krigsskådeplatsen. Af Moritz Hartmann. Den afsky, som tanken på nu förestående krig gjuter i allas hjertan och känslor, blir ännu större, då man kastar en blick på kartan öfver de länder, på hvilkas mark dess evolutioner, dess slagtningar skola ega rum och der krigets hela blodiga följe innan kort skall tumla. om i all sin vederstygglighet — men än mer måste dens sinne uppröras, som känner dessa länder af personliga besök oeh som erinrar sig deras outtömliga herrligheter. Denna trakt är obestridligen den bäst danade och bäst bebyggda, den dyrbaraste och blidaste vrå af jorden; hvad förra århundradets menniskovänner kallade Smenniskoslägtets lycksalighetX, förverkligades här i skönare, rikare och fullare mått än de på sin bekymmersamma tid någon gång vågade ana och förutsäga. Invånarnes flit, deras lifliga skaplynne, deras företagsamhetsanda i förening med en, i medvetande af sina utströdda gåfvor, leende natur, hafva skapat en verld, som ingenstädes har sin like, ej ens i de lyckligast lottade luftstreck af vår fruktsamma jord, och den hypokondern från aflägsna trakter uppsöker för att skingra dunklet i sin förmörkade själ. Han badar sin själ i denna atmosfer af skönhet och lycka, liksom han badar sin kropp i de helsokällor, som här öfverallt framqvälla ur jorden. Detta land känner inga tiggare, inga bebyggare med sorgsen uppsyn. Det glada Pfalz, de behagliga konturerna af det badiska Schwarzwald, Bergstrasses långsträckta trädgård, det Rousseauska Paradiset, som förenar alla naturens gåfvor på en enda liten fläck, alla dessa berg, på hvilka guden födes, den gud som bringar oss munter glädje — ett oafbrutet perlsnöre af naturbehag och lyckliga boningar. Och midt genom denna verld vandrar som genom en lustgård en väldig flod, ströende öfver båda stränderna rikedomar, som äro mer värda än alla de Niebelungsskatter, som ligga gömda i dess sköte. På ingen flod i Europa — några utmynningar af Englands floder undantagna — rör gig en så munter och liflig handel som på detta Rhens välsignade vatten; dess otaliga båtar och ångfartyg, dess jernvägar till höger och venster, räcka knappt till att föra de folk som trängas vid dess stränder jemte alstren af deras flit till sin bestämmelseort. Så långt floden slingrar sina breda bugter, ser man gamla romerska städer, ja nya uppstå på nästan amerikanskt vis. Till och med byarne äro siten för bildning och välmåga i samma grad som mången större stad i det inre af Frankrike. Städer, sådana som Köln, de der ännu i början af århundradet benämndes XtiggarnästenX, hafva under den femtioåriga freden förvandlats till handelns XCemporiert, hvilka räkna sina millionärer i dussintal och, hvad mer är, sina välmående, lyckliga borgare till tusen och tiotusen. Och detta har utan furstegunst fritt uppvuxit ur traktens varma jordmån och. ur samhällets borgerliga verksamhet — det har blommat och satt frukter, vid hvars anblick hela vårt tyska fädernesland fröjdas. Der finnes ej en fotsbredd jord som ej är dyrbar, ej en hjerna, ej ett hjerta, som cj kännt en fläkt af civilisationens ande. Hvad vi sedan ett århundrade sjunga: välsignad vare Rhen! det har på det herrligaste sätt gått i fullbordan. Och detta land, detta konstverk, blomstrande i ungdom och skönhet, skall förstöras af den förskräckligaste bland landsplågor, af kriget, denna härjande ökenvind, som borde gömma sig bland stepper och isfält?!