Dagens Nyheter – 3 augusti 1870, sida 2

En viss tgendomlighet i hennes väsende ökade ännu mera de redan så mäktiga behag hvarmed hon var utrustad. För denna egendomlighet hade hon markisinnan att tacka. Man beundrade med förvåning det gammalmodiga i hennes ytire skick, hvilket kanske i stället skulle ha misshagat, så vida icke det varit förenadt med egenskaper, dem hennes farmor saknade, nemligen ett mycket godt naturligt förstånd, tillräckliga kunskaper och en icke alltför ringa kännedom om rådande åsigter och förhållanden i den verld hvaruti hon lefde. Sin uppfostran hade hon fått af en guvernant, på hvilken fru dArlange kastat de omsorger flickungen behöfde. Guvernanten, en fröken Schmidt, som markisinnan valt, så att säga, med förbundna ögon, råkade, tack vare en lycklig tillfällighet, veta något och derjemte vara en rättänkande menniska. Hon var — hvad man ofta finner på andra sidan Rhenstranden — på en gång svärmisk och karaktersfast, behäftad med en gråtmild känslofullhet och likväl strängt sedlig. Denna förträffliga qvinna befriade OClairo småningom från det skadliga välde, markisinnans befängda id6er och föreställningar tillvällat sig öfver hennes själ, och ådagalade vid sin undervisning att hon hade ett verkligt sundt omdöme. Hon afslöjade för sin elev farmodrens löjliga egenheter och lärde henne undvika att ofterapa desamma, utan att