Dagens Nyheter – 3 augusti 1870, sida 2

likväl upphöra att respektera dem hos den gamla. Herr Daburon var säker om att hvarje afton, då han kom till fru dArlange, finna fröken Claire sittande bredvid sin farmor; och det var just derför han kom. Alltunder det han låtsade höra på gummans prat och ändlösa anekdoter från emigrationstiden, betraktade han Claire, likasom en religiös svärmare betraktar bilden af sin dyrkans föremål. Han beundrade hennes rika hår, hennes förtjusande mun; hennes ögon syntes honom vara de vackraste i hela verlden. Ofta steg hans hänförelse ända derhän att han han icke riktigt visste hvar han befann sig. Han glömde alldeles bort markisinnan, och ljudet af hennes röst blef endast ett oredigt sus i hans öron. Han svarado då på måfå samt begick dervid de mest besynnerliga misstag rörande hvad frågan gällde, hvilka misstag han sedan måste söka förklara så godt han kunde. Och härutinnan lyckades han alltid utan svårighet. Fru d Arlange märkte icke sin gästs absencer. Hon såg helst att hon fick tala sjelf så mycket som möjligt och var nöjd, så snart hon hade någon, som hörde på henne, och denna någon icke alltför sällan gaf tecken till lif. Då han nödgades sätta sig vid piquet-bordet, kallade han denna plats inom sig för en pinbänk; och han förbannade både spelet och dess uppfinnare. Icke heller skötte han gina