kyckling och fukta sina af mycket pratande torra strupar med friskt vatten. Hon ha städse varit och är ännu mycket bestämd sina yttranden. Hvad hon en gång sagt, do går hon på inga vilkor ifrån. Uppriktigt och hänsynslöst uttalar hon sin mening, och on hennes ord ljuda illa i något finkänsligt öra bekymrar hon sig icke alls derom. Hvad hon mest af allt föraktar är hyckleriet. Hon tro på Gud, men hon tror också på herr do Voltaire, så att hennes religiösa andakt är af er mycket problematisk beskaffenhet. Likväl står hon i det bästa förhållande till sin sjulasörjare och ger order om att matlagningen kall bedrifvas med mera omsorg än vanligt de dagar, då hon behagar inbjuda henom till sitt middagsbord. Hon betraktar honom såsom en underordnad befrämjre äf honnes eviga salighet, såsom en tjensteande, den der skall öppna himmelens portar för henne. Sådan hon är, skyr man henne som pesten. Man fruktar hennes högt uttalade omdömen, hennes förskräckliga indiskretion och denns frispråkighet som hon affekterar, för utt kunna säga folk midt i ansigtet alla de elakheter som falla henne in. Af hela sin ätt har hon ingen mera qvar i lifvet än dottern till sin i unga år aflidne son. Fordom har familjens förmögenhet varit ganska betydlig, men i anseende till det ytterst eländiga sätt, hvarpå densamma under hennes lifstid förvaltats, återstår numera