Dagens Nyheter – 3 augusti 1870, sida 1

Ett tal af ministern Gladstone om kriget. I England finnes ett sällskap med namnet Cobden-klubben, stiftadt till åminnelse af den stere fredsoch frihandelsaposteln Richard Cobden; dess ändamål är att verka för vidare tillämpning af hans åsigter. Klubben samlas hvarje år vid denna tid till en årsfest. Då denna högtid firades lördagen den 23 nästl. juli, höll Englands premierminister, hr Gladstone, festtalet till minne af den hädangångne befrämjaren af allas frihet och allas välstånd. Han yttrade dervid, bland annat, till de församlade: Då jag ser eder vid ett sådant tillfälle som detta, kan jag icke undgå att erkänna — och jag gör det med bekymmer och smärta som äro för starka att med ord kunna uttryckas — att stunden icke stämmer öfverens med de tankar och känslor, som äro förknippade med Richard Cobdens namn. Det är blott några få dagar sedan en krigsförklaring liksom med basuners stämma utgick mellan Europas tvenne största militärstater, mellan tvenne af dess mest civiliserade och mest framstående folk; tvenne nationer, hvilkas namn iäroö oskiljaktigt förenade med allt stört och skönt i kristenhetens annaler; tvenne nationer, som äro rustade med förstörelseredskap i fullkoraligare skick än någonsin förr varit skådadt och uppfyllda, hvad massorna af folken beträffar, med dessa känslor af modig patriotism, hvilka, huru oskyldiga, huru hedrande, huru beundransvärda de än i och för sig och så länge de betraktas såsom individuella må vara, vi likväl icke kunna se utan ömkan, när Vi betänka de blodiga minnen så mycken energ troligen skall lemna på månget slagfölt innan detta beklagansvärda krig nått sitt slut. Det tillhör icke oss som här äro församlade, än mindre mig, i anseende till det embete jag har äran bekläda, att försöka gå efterverldens dom öfver våra dagars stora händelser i förväg, men det torde jag våga yttra, att den framtida historieskrifvaren skall säga, att bland alla de krig, som hejdat det nittonde seklet, icke något varit mer tragiskt, mer oblandadt sorgligt, mera förknippadt med smärtsamma omständigheter eller gifvit mera bitte aningar åt alla dem som älska sitt land och measkligheten, än det krig som nu utbryter. Måtte det blifva mildradt genom civilisationens fläkt! Måtte det blifva begränsadt och inskränkt genom klokheten hos dem som nådeligen äro befriade från att vara indragna i dess cirkel, och må den Allsmäktige, som leder menniskornas hjertan, vända till fred och försoning deras sinne, på hvilket det beror huru länge strömmar af menniskoblod skola flyta och huru linge den moderliga jorden skall blygas öfver dårskapen hos dem som hemta sin näring ur hennes barm! pr a rr en Rn Re nn