Dagens Nyheter – 2 augusti 1870, sida 3

surrogat för tho och kaffe, hvilket förtjenar uppmärksamhet och. anväadning. Insändaren har sjelf, jemte många af hans bekanta, i flera år användt det och funnit sig i alla afseenden väl deraf. Surrogatet utgöres helt enkelt af hallonbuskens blad, hvilka afplockas — dertull är tjenligaste tiden nu — och torkas. Kokningen sker på samma sätt som med the; man akte: sig blott att lägga tör mycket i pannan, ty då blir dekokten för stark; eljest är den mycket välsmaklig. Försök blott och döm sedan! K, LL ÄN EN GÅNG OM VÅRA GATOR. Hvar och en som -tänker på saken måste väl finna att man belägger gatan med sten eller trä — för att den icke genom hård medfart skall uppmyllas, men vår gatläggningsstyrelse måtte verkligen ännu tro att stensättningen är sjelfva gatan, ty eljestkunde den omöjligen fortfara att vid hvarje omläggning låta hacka upp gatan som lyckligen satt sig och blifvit fast, och detta så djupt, som med alla krafter och den långa hackan kan åstadkommas. I motsats till detta afvita förfarande, borde de endast fylla groparne med grus och kratta dem jemnt samt sätta dem fulla -med jemna stenar igen: Dock, en sådan stensättning fordrar en kraftig behandling med den så kallade dockan, men ej så, som det här sker, der den nya stensättningen knappast tål att beröras med stöten, om den icke straxt igen skall bilda en grop och sjunka under arbetarens fötter. Allt detta fusk betäckes nu visligen med sand, som gör att man äfven får det nöjet att vada i damm, tills man åter om hösten fastnar i den smutsiga gropen, och nästa år måste gatan åter omliggas. Vi! kunna således med skäl säga, att i Stockholm kastas penningarne bort på gatan. Hackan, eller den så kallade pickan, bör ålldeles icke brukas vid de: gamla gatornas omläggning, utom när de skola sänkas eller deras läge förändras, eller vid nya vägars stensättning. Det är således detta verktygs onödiga begagnande vid omläggningen af våra gator som tillskyndar Stockholms stad så obehöfliga och dryga utgifter. 5 Våra gatbyggare borde se det kraftiga arbetet vid de starka gatorna i städerna i Frank: rike och vid detta lands stenlagde landsvägar för att lära riktigt och som sig bör förse våra städer med varaktiga gator; ty der-iär stöten, eller den så kallade demoisellen, hufvudverktyget och hackan alldeles osynlig. ÄR DET TILLÅTET? ÅR DET RÄTT? I Hagaparken finnes ett hus som efter gammalt kallas, om vi ej missminna oss, Brahehof ; det var i detta hus som Gustaf III bodde under sitt vistande i Haga innan, der blef kungligt: bygdt.. Huset har på sednare åren varit af flera personer, och sednast af general Hazelius, förhyrdt till sommarnöje. Nu har det, som omgifves at skogsvägar och gångstigar, kommit i en handlandes-: händer, förmodligen genom arrende, och denne har, med hvad rätt veta vi ej, genom en staket-inhägnad afskurit all möjlighet för trafikerande att begagna de sekelgamla ginvägarne, till stor förargelse för besökande i Haga-parken. Tnusändaren hemställer till vederbörande Hagastyrelse, om icke handlanden bör förständigas att borttaga det ifrågavarande staketet, som väcker så mycken förargelse. (Red. bringar denna skrifvelse till ståthållarens på Haga slott kännedom, utan att vilja anseg dermed hafva uttryckt hvarken gillande eller ogillande deraf. Det låter tyvärr här som -i andra. dylika fall tänka sig att många afresp. Hagabesökande ådagalagt så mycket rått okynne och. gjort så stort ohägn utmed. de omtalta ginvägarne, att egaren nödgats skydda sig doromot der nom inhägnad. Det är ett mycket beklagligt och skamligt. förhållande att stockHölmare ofta göra skada till och med å sådana offentliga. parker, som äro upplåtna till deras egen förlustelse och dem de således borde akta och vårda i sitt eget välförstådda intresse.)