Dagens Nyheter – 2 augusti 1870, sida 2

Frankrike och Preussens liberalism. I Ny Illustrerad Tidnings krönika för i lördags läses: Ett säkert tecken att samvetet ej är riktigt friskt å någondera sidan äro dessa heliga och ej så litet skrymtaktiga törsäkringar, hvarpå man från båda hållen slösar, att man är fullkomligt oskyldig till den blifvande blodsutgjutelsen, att hela skulden ligger hos motståndaren. Det mest komiska i hela uppträdet — om någonting så djupt sorgligt eljest kan ha ett grand komik uti sig — är den plötsliga liberalism, som kommit öfver dessa båda absolutismens grånade representanter. Denna ömhet om friheten gäller visserligen ej det egna folkets, men deremot är den, som egnas den olyckliga nation, som suckar under motståndarens tyranni, så mycket varmare och oegennyttigare. Konung Wilhelms veka hjerta ordentligt blöder, när han tänker på dessa stackars fransmän, som äro prisgifna åt enskilda intressens och lidelsers beräknihgar, och kejsar Napoleon afhör med ett blidt leende sin trogne tjenare Rouher, när han i spetsen för senaten, denna korporation å genoux, som en fransk författare kallat henne, uppmanar sin herrskare att befria Tyskland från den makt, som förtrycker det. Taktiken är föröfrigt något gammal. För att ej gå tillbåka ända till grekerna, som på ett verldskunnigt sätt befriades af romarne, har Napoleon Bonaparte, generalen och förste konsuln, i detta, som-i mycket annat, föregått brorsonen med. goda .exempel. .