Dagens Nyheter – 2 augusti 1870, sida 2

hans ungdoms hopp. Ofrivilligt fördes tanken tillbaka på denna sorgliga tid, och han fick ånyo erfara all dess bitterhet. En timma förut hade ifrågavarande händelse synts honom temligen aflägsen, redan gömd bakom det förflutnas dimmor; ett enda ord hade varit nog för att åter frambesvärja densamma, så att den nu stod alltför tydlig för Han själs öga. Det tycktes honom som hade den påsserat. 1 går. Dock var det två år sedan dess. Pierre Marie Daburon tillhör en af de äldsta familjerna, i Poitou. Tre eller fyra af hans förfäder ha efter. hvarandra innehaft de mest betydande befattningarne i denna provins. Förunderligt att de icke lemnat en titel och en vapensköld i erf åt sina efterkommande. Daburonsg far har en landtegendom, värd, efter hvad man påstår, åtta hundra tusen frank. Genom sin mor, född Cottevise-Luxå, är han beslägtad med hela den poitouska adeln. Då han började sin verksamhet i Paris, fick han genast, tack vare sina sligtskapsförbindelser, inträde i ett mindre antal aristokratiska: salonger; och det dröjde icke länge förrän umgängeskretsen utvidgades. Han hade likväl ingen af de dyrbara egenskaper, som i salongerna mest värderas. Han var kall, allvarsam till ytterlighet samt i högsta grad blygsam och tillbåkadrågen. Den charmanta konsten att tala, utan att säga någonting, förstod han icke alls; han kunde