Dagens Nyheter – 2 augusti 1870, sida 2

— 150 — — Säg fort. — Jag känner nå mördarens namn. Fader Tabaret kunde Vara förnöjd; hans ord hade gjort en utomordentlig verkan: Domaren sprang upp på golfvet. — Redan! utropade han. Är dut-väl möjligt? — Jag har äran upprepa för herr ransakningsdomaren, återtog gubben, att jag nu har mig bekant hvem det är som föröfvat mordet i la Jonchere. — Och jag, utbrast herr Daburoh, förklarar er för den skickligaste bland -fordna, nuvarande och blifvande polisagenter. Aldrig mera skall jag bedrifva en rånsakning utan ert bistånd, så vidt detta står mig tillbuds. — Herr domaren är alltför god; min förtjenst är denna gång ganska ringa, det är slumpen som . .. — Ni är blygsam, herr Tabaret; shlimpen, skall jag säga er, tjenar blott de starka och skickliga menniskorna; den föraktar dåmhufvudena. Emellertid var nu så göd och sätt er ned; jag brinner af begär att höra. Med en klarhet i framställningen och en precision, som man svårligen skälle hå kunnat tilltro den gamle polismannen, Boriättäde denne för ransakningsdomåren allt: hvåd han fått veta wf Noöl. Hän anförde ur minnet allt hvad advokaten uppläst. af brefvens inhehåll, nästan utan att förändra ett endå uttrycks — Och dessa bref, tillade han, har jag sett,