Dagens Nyheter – 2 augusti 1870, sida 1

tillräckligt förödmjukad? Mig kommer han troligen att förfölja med den allra största hätskhet. Men det bekymrar mig föga. Skulle man vilja tillskynda mig något verkligt ondt, bör jag kunna räkna på herr Daburons beskydd. Han är också en person som måste bli mig tacksam; jag är ju nu på vig till honom för att draga ett törne ur hans fot. Jag tycker mig redan se hyilka stora ögon han skall göra då jag säger: CNu känner jag brottslingen! Tack vare mig, skall hans anseende vinna mycket genom den här saken, såvida det finns någon rättvisa till på jorden: Han blir åtminstone utnämnd till riddare af Hederslegionen. Så mycket bättre! Den domaren skall sedan uppsöka mig mer än en gång. Om han nu sofver, skall det uppvaknande, jag förorsakar; bli af det angenämaste slaget. Utan tvifvel skall han öfverhopa mig med frågor, söka göra sig underrättad om de minsta detaljer . Fader Tabaret, som nu befann sig på SaintPeres-bron, stannade plötsligt. — Detaljer! sade han; ja, några sådana har jag icke att meddela. Jag känner endast hufvudsaken, Han satte sig åter i gång. — De ha rätt derborta, fortfor han, då de säga att jag är för mycket passionerad. Medan jag hade Noöl bredvid mig, borde jag ha klämt maskarne ur näsan på honom, icke gifvit med mig förrän jag lockat fram en hel mängd nytMURDERÄKÄRUEK, 20: