Dagens Nyheter – 1 augusti 1870, sida 2

bry sig om de många mer eller mindre indiskreta öron, som hans utrop och osammanhängande fraser kunde träffa. Ofta möter man i Paris sådana der individer, som, under det de vandra midt i menniskomassan, under mmflytelsen af den passion, hvilken för ögonblicket regerar dem, tycka sig vara alldeles ensamma, så att de öfverlemna åt luftens alla vindar sina dyraste hemligheter, obekymrade om hvart dessa hemligheter föras af vindarne. Ibland taga förbigående dessa besynnerliga menniskor för galningar. Det händer också någon gång att en eller annan nyfiken person följer efter dem, för att få mottaga oväntade förtroenden. Det var en sådan närgångenhet som gaf anledning till upptäckten af att Riscara, den rike bankiren, var ruinerad. Lambreth, mördaren från Venise-gatan, gick på samma sätt sin undergång till mötes. — Hvilken tur! sade fader Tabaret; hvilken otrolig lyckträff! Gevrol må säga hvad han vill, slumpen är ändå den biste polisagenten. Hvem hade kunnat gissa till en sådan historia! Mina förmodanden öfverensstämde dock i de flesta väsentligare delarno med sanna förhållandet. Jag anade att ett barn låg derunder. Men huru kunna misstänka att ett utbyte af barn hade skett? Slikt är ju numera så gammalmodigt... Man ser emellertid häraf att det icke går an att ha förutfattade åsigter, när man vill utreda invecklade saker. Man reflekterar föga öfver