Dagens Nyheter – 1 augusti 1870, sida 2

denna tid hade han lefvat och betalt de öfverdrifvet höga räntorna på sin skuld. Några broschyrer och ett fakultetens pris, vunnet utan alltför mycket intrigerande, hade fästat uppmärksamheten på honom. Men han var icke numera samma liflige, på förhoppningar rike unge mån, som då han lemnade universitetet. Han ville visserligen äfven nu sträfva för att nå det en gång föresatta målet, men han hoppades icke längre på någon glädje af framgången. Medan han svalt, hade hans förmåga att njuta tagit slut. Huru stor förmögenhet han än måtte komma att förvärfya sig, hade han redan betalt densamma, och betalt den alltför dyrt. Att komma fram i verlden var hädanefter för honom endast att taga revanche. Vid trettiofem års ålder var han blaserad och trodde icke mera på någonting. Under en yta af välvilja för alla dolde han det djupaste förakt för allt och alla. Han såg godmodig och gladlynt ut; men till sitt väsende var han skarp och bitter.: Emellertid ansågs han för en mycket hjertlig och sina vänner varmt tillgifven person, Hans första ord då han inträdde, nästan halfklädd -— så brådtom hade han gjort sig — voro dessa: — Hur står det till här? Noöl tryckte tyst hans hand och, i stället för att svara, pekade han på sängen. Doktorn tog lampan, undersökte den sjuka,