Dagens Nyheter – 30 juli 1870, sida 2

Advokaten omfamnade honne; hans beslut syntes vackla. — Nej! utbrast han slutligen; jag kan, jag får icke. Hvartill skulle det tjena att ingifva dig förhoppningar, som måhända sedan komme att svikas? Hör mig nu, min älskade: hvad än må hända — förstår du? icke under någon förevändning bör du komma hem och söka mig, såsom du ett par gånger varit nog oförsigtig att göra; skrif icko en gång till mig. Genom olydnad mot denna föreskrift skulle du måhända kunna tillskynda mig och dig sjelf ett ondt, som det sedan icke stode i vår makt att bota. Skulle någon allvarsammare händelse inträffa, så skicka gamla Clergot till mig. Juliette tog ett steg tillbaka och betraktade Noäl med en vresig min. — Du vill ingenting säga mig? gade hon. — Icke i afton, men snart skall du få höra allt, svarade advokaten, som nu stod helt förlägen inför sin älskarinna. — Alltid hemlighetsfull! yttrade Juliette, harmsen öfver att hom med sina smekningar ingenting förmått uträtta. — Nu är jag det för sista gången, det lofvar jag dig heligt. — Noäöl, min vän, återtog den unga qvinnan och såg mycket allvarlig ut, du döljer något för mig! Jag känner dig, det vet du, och jag har tydligen märkt att du sedan någon tid tillbaka blifvit alldeles förändrad.