Dagens Nyheter – 30 juli 1870, sida 2

— Jag försäkrar dig . — Försäkra ingenting, jag tror dig i alla fall icke. Men, skämt åsido, jag bör kanske på förhand säga dig att jag är on qvinna som förstår att hämnas. Advokaten befann sig tydligen i stort bryderi. — Den ifrågavarande affären, stammade han, kan lätt misslyckas, och då . .. — Nog, afbröt honom Juliette. Du skall få din vilja fram, jag lofvar dig det. Och nu, min herre, omfamna mig! Jag går genast till sängs. Noöl aflägsnade sig och knappt var väl dörren tillstängd efter honom, förrän Charlotte inträdde och slog sig ned i divanen bredvid sin matmor. Om advokaten hade velat lyssna, skulle han ha kunnat höra Juliette säga: — Nej, jag tål honom icke alls. En sådan tvärvigg! Ack, min flicka, om jag inte vore rädd för honom, med hvilken förnöjelse skulle jag icke midt för hans näsa kasta mig i en annans armar. Men i sådant fall tror jag nästan han vore i stånd till att döda mig. Kammarjungfrun försökte taga Noöl i försvar, men förgäfves. Juliette gaf icko akt på hvad hon sade, utan mumlade för sig sjelf: — Hvarför är han så sällan här och hvad har han vil i tankarne? Måhända han, när allt kommer omkring, ämnar gifta sig. Ahl om jag visste det bara! . . . Jag finner dig odräglig, min käro Notl, och jag tänker vis