Dagens Nyheter – 30 juli 1870, sida 1

serligen en vacker dag gifva dig på båten, men jag kan icke tillåta att du öfverger mig först . . . Om han gifte sig? . . . Nej, det får inte ske. Jag måste skaffa mig upplysningar . . Men Noöl hade icke för vana att lyssna vid dörrar. Han gick med hastiga steg Provence-gatan utefter; och då han hunnit till S:t Lazare-gatan, beredde han sig inträde i den gamle Tabarets hus genom den för alla andra stängda porten till f. d. vagnslidret. Han hade icke varit fem minuter på sitt arbetsrum, förrän någon knackade på dörren. — Min herre, sade tjenstflickan, i himlens namn! svara mig. Han öppnade dörren och frågade med alla tecken till otålighet: — Hvad står på? — Ack! stammade flickan gråtande, jag har nu tre gånger bultat och ropat på er, utan att få ett svar. För all del kom in . . . jag är så rädd . . . frun håller på att dö. Advokaten följde henne in uti fru Gerdys rum. Han måste ha funnit henne förskräckligt förvandlad, ty han kunde icke återhålla en åtbörd af fasa. Den sjuka kämpade ursinnigt i bädden. Hennes ansigte var blyfärgadt, såsom hade hon icke haft en droppa blod qvar i sina ådror; och hennes ögon, i hvilka en dyster eld flammade, tycktes på samma gång vara öfverdragna af en fin hinna. Hennes hår;