Dagens Nyheter – 30 juli 1870, sida 1

ee drack ni oupphörligt, utan att vinet gjorde den ringaste verkan, så vidt jag kunde märka. — Detta bevisar, inföll Noöl, att tycke och smak kan ingen förta. Låt oss tala om något annat. Han gick några steg åt sidan och framtog sitt ur. — Ett redan, sade han; min vän, jag måste lemna er. : — Huru, ni stannar icke qvar? — Nej; till min stora ledsnad måste jag gå. Min mor är farligt sjuk. Han uppräknade nu på bordet de sedlar, han fått af fader Tabaret. — Min lilla Juliette, återtog han, här har ni tio tusen frank i stället för åtta. Och så vill jag nämna att ni icke får se mig på några dagar. — Skall ni då resa bort? — Nej, men en affär af ofantlig vigt för mig kommer att upptaga min tid och mina tankar. Ack! flicka, om detta förehafvande krönes med framgång, då är vår lycka betryggad, då skall du få so huru högt jag älskar dig. — Åh, min lille Noäl, säg mig hvad det är. — Det kan jag icke. — Jag ber dig derom, fortfor den inga qvinnan i det hon lindade sina armar om älskärens hals och höjde sig på tåspetsarne, likasom för att föra sina läppar intill hans.