Dagens Nyheter – 29 juli 1870, sida 2

Han föredrog alltså mörka aningar framför en visshet som skulle ha varit ännu förskräckligare. En temligen god stund förgick, innan kammarungfrun hann. anordna tåbordet. Härunder kom Noäl i tillfälle att lugna sig. Han betraktade Juliette, och hans vrede bortdunstade. Snart hade det gått derhän att han frågade sig sjelf, om icke han ändå varit för mycket sträng mot henne. När Charlotte ändtligen aflägsnat sig, tog han plats vid sin älskarinnas sida på divanen och böjde sin arm likasom för att fatta om hennes lif. i -— Hörpå, min vän, sade han i en öm, inställsam ton; du har varit mycket elak mot mig i afton, Har jag i någon mån haft orätt, så har du också. straffat mig tillräckligt. Nu sluta vi fred — omfamna mig! Hon stötte honom häftigt tillbaka, sägande helt kallt och tvärt: — Lemna mig allena. Hur många gånger skall jag säga er att jag mår illa i dag? Är du sjuk, min vän? återtog advokaten. På hvad sätt yttrar sig det onda? Vill du att jag skall skicka efter doktorn? — Nej, det är inte värdt. Han kan icke bota min sjukdom, som heter ledsnad. Jag behöfver umgänge med någon som roar mig mera än ni kan; Noöl steg upp; hans min antydde den största nedslagenhet. I stället för att visa någon