Dagens Nyheter – 28 juli 1870, sida 2

är blott ett företal. I morgon kommer ni att förklara att er affärsställning är högst brydsam, och i öfvermorgon . . . Det är girigheten som anfäktar er. . Det fattades er blott denna dygd. Har ni icke samvetsqval för det ni redan skänkt mig så mycket? Skulle ni inte bra gerna vilja ha era pengar tillbaka? — Olyckliga! mumlade Noöl förtörnad. — Jag beklagar er verkligen, fortfor Juliette; ack! jag beklagar er djupt. Arme älskaret Kanske jag skall anordna en subskription till er förmån? Vore jag i er belägenhet, sökte jag understöd vid någon välgörenhetsinrättning. Nu var det slut med Noöls tålamod, oaktadt han föresatt sig att förblifva lugn. — Ni tror er ha skäl att skratta! utropade han; nåväl, så vet. då, Juliette, att jag är ruinerad, att jag uttömt mina sista ressurser. . Nu står mig intet åter. Den unga qvinnans ögon flammade; hon såg med ett uttryck af ömhet på sin älskare. — Skulle det verkligen vara sannt, sade hon. O! om jag kunde tro dig! Denna blick trängde djupt in i advokatens hjerta. Han erfor en bitter smärta. — Hon tror mig, tänkte han; och hon är förtjust. Hon hatar mig således. . Men han misstog sig. Tanken att en man hade älskat henne nog högt för att helt kallblodigt ruinera sig för hennes skull, utan att låta en förebråelse undfalla sig, hänryckte