Den påfliga ofelbarheten i trossaker. Den vansinniga och ogudaktiga förklaring härom, som ekumeniska mötet i Rom antagit, meddelas härnedan, med den anmärkningen att svenska staten är alldeles lika oförnuftig, då den förklarar den augustinska trosbekännelsen för den enda sanna och rätta. Den ifrågavarande satsen lyder sålunda: Sanningens och den städse oförsvagade trons gåfva är Petrus och hans efterträdare på den heliga stolen genom Guds förfogande gifven, på det de må förvalta sitt höga embete till allas frommå, på det att hela den kristna bjorden måtte skyddas mot villfarelsens giftiga agnar och få sin näring af den himmelska lärans ljus, på det att, sedan hvarje tillfälle till schism blifvit undanröjdt, kyrkan må qvarstå en och hel samt framhärda på sin fasta grund mot helvetets portar. Men alldenstund nu i detta tidehvarf, då man har det största behof af det apostoliska embetets välsignelsebringande verksamhet, icke få ha befunnits vilja förringa denna myndighets inflytelse, så anse vi för alldeles nödvändigt att högtidligen bekräfta det företräde, som Guds enfödde son haft den nåden att tillägga det högsta själasörjareembetet. Derför, i trogen öfverensstämmelse med traditionen, som stammar från den kristna trons början, till Guds vår frälsares ära, till höjande af den katolska religionens anseende och till de kristna folkens sanna bästa, lära vi med det heliga kon.ciliets begifvande. och. förklara för ex af Gud Re LR