Dagens Nyheter – 28 juli 1870, sida 1

-— 120 tusen frank i månaden. Behöfdes tjugo sous till, skulle ni genast tåga er hatt, er käpp och ert hjerta samt gå på något annat ställe och erbjuda det sistnämnda. — Det är sannt, svarade advokaten med köld, att jag kan räkna, och denna förmåga är mig till ofantlig nytta. Tack vare densamma, vet jag nu fullkomligt hvar och huru min förmögenhet blifvit förskingrad. -— Jaså, ni vet det verkligen? yttrade Juliette i gäckande ton. — Och jag kan äfven upplysa er derom, min vän. I början hade ni just inga stora pretentioner. Men aptiten kom medan ni åt. Ni intogs af begär efter lyx, jag tillfredsställde detta begär; ni ville ha ett lysande möblemang, jag skaffade er ett sådant; ett välförsedt bo, extravaganta toaletter — intet kunde jag neka er. . Ni ansåg också hästar och vagn nödvändiga; jag svarade: ni skall få hästar och vagn. Jag vill icke tala om alla era tusen små nycker och infall. Jag fäster mig icke särskildt vid detta kinesiska kabinett eller vid de tjugofyra armbanden. Jag säger blott, att det hela har köstat fyrahundratusen frank. Är ni säker derpå? — Ja, säker såsom den kan vara, hvilken egt detta kapital och icke eger det mera. — Fyrahundratusen frank! . . . En jemn sumnria; är det inga centimer med också, — Nej.