Dagens Nyheter – 28 juli 1870, sida 1

LÖV handlat mycket klokare och naturligare om ri glömt bort armbandet och i stället lemnåt mig redan i går afton eller tidigt i morse de åtta tusen frank, hvaraf jag vår i behof. — Jag kunde icke komma. — Nå, så hade ni i stället kunnat sända dem med ett bud. — Öm jag uraktlåtit både att sjelf infinna mig med pengarha och att skicka dem till er, min käre vän, så har det skett af den tillfyllöstgörande orsaken, att jag icke haft några penningar. Jag har nödgats göra mig mycket besvär, för att skrapa ihop den ifrågävårando summan, och likväl har jag, trots ållt spring, måst nöja mig med ett löfte att i morgon få lyfta beloppet. Att jag icke desto mindre redan i gväll är stadd vid kassa, derför har jag helt och hållet att täcka en slump. Jag grep tillfället, som mot all beräkning erbjöd sig, med fåra att komprometterå mig. — Stackars menniska! utbröt Juliette iröniskt. Ni vågar säga mig, att ni har svårt för att skaffa tio tusen frånk, ni! — Ja, jag. . Den värda damen betraktade sin älskafeen stund, hvarefter hon lät höra ett klingande skratt. ec . — Ni spelar ypperligt den fattige unge mannens roll, sade hon. — Det är ingen roll... — för mig, nm Vän! Denna Bekännelse, som ni nyss på ett så älskvärdt sätt afgaf,