Dagens Nyheter – 28 juli 1870, sida 1

— Jae — svarta ögon, som egde en ofantligt Btark magnetisk kraft, tänder bländande genom sin hvithet och ett utomordentligt rikt hår, lent, svart, vågigt. Då hon blef Noöl varse, reste hon Big upp till hälften och stödde sig mot armbågen. — Ändtligen har jag er här! utbrast hon i en ton, ingalunda varm och vänlig. Nå, det var då en stor lycka. Advokaten hade redan gjort ett obehagligt rön, temperaturen i rummet var odräglig. — Hvilken värme! sade han. Här kan man qväfvas. . — Tycker ni det? återtog den unga qvinpan; men tänk! jag fryser i stället. Nåja, det är då sannt, att jag är ganska illamående också. Att vänta tål jag inte vid, det inverkar i högsta grad skadligt på mina ners ver; och redan i gåt trodde jag er skola komma. — Det var mig omöjligt, anmärkte Noel; omöjligt! — Ni visste likväl, fortfor damen, att åtskilliga af mina skulder förfalla till betalning i dag. Flera handlande, hos hvilka jag tagit varor, ha infunnit sig och begärt liqvid; jag har icke kunnat gifva dem ens så: mycket som en sou. Hyrkusken har presenterat gin räkning; inga pengar! Den gamle gkälmen Clergot, söm innehar en af mig undertecknad förbindelse å 3,000 frank, haf ställt till ett MODERSKÄRLEK. 16.