Skrå-mötet i Örebro. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Att midt under brinnande krig — hade jag så när sagt. — mellan två af Europas stormakter och under det man som bäst går och väntar på att endera dagen få höra att Han selv ställt till något riksspektakel, bli deporterad till landsorten för att öfvervara ett skrå-möte är just icke synnerligen angenämt, men man måste finna sig i allt, och så gjorde också er korrespondent, då han med stoiskt lugn i lördags afton begaf sig ombord på Arboga nr 2 för att under nattens stillhet låta förflytta sig till Arboga och sedermera till Örebro, der det ifrågavarande mötet skulle stånda. Arboga nr 2 gick sin jemna gång, ehuru sömnen ombord på nattbåten var allt annat än god, tack vare en snarkande rådman och en nysande medborgare och blifvande ledamot af merbemälta möte. BSistnämnda personlighet hade nemligen fått sig en stygg snufva på halsen, så intensiv, att mannen nös tjuguses gånger å rad — längre orkade jag icke räkna — i en repris... ngmaskinen, rådmannen och medborgaren åstadkommo i förening ett så förfärligt larm, att man skulle ba varit en sjusofvare för att med något slags lugn ha kunnat hängifva sig åt Morphei dyrkan. Men — till Arboga kommo vi, som sagdt, och efter några irrfärder under dagens lopp inåt Westmanland och in i skogarne i Lindes och Ramsbergs bergslag (hvilka egentligen icke hörde till pjesen, det medgifves, men landet .var så inbjudande för oss hufvudstadsbor — vi voro två, stadda i samma ärende) hamnade vi slutligen på qvällen i Örebro, der allt var redo till vårt mottagande; skarpskyttekårens musik gaf konsert mi Strömparterron; stadens invånare hade