Dagens Nyheter – 27 juli 1870, sida 2

OSA AR jungfru, ganska ung, ganska vacker och äfven ganska näsvis, kommit utspringande. — Ah! ni, min herre! utropade hon. Detta utrop var lagom högt för att kunna höras i de angränsande rummen och i händelse af behof tjena såsom signal. Det var ungefär som hade hon ropat: Akta er! Noöl tycktes emellertid icke märka detta. — År frun inne? frågade han. — Ja, min Herre; och hon är riktigt ond på herrn. Alltsedan i morse har hon velat skicka bud efter er. Hon har till och med talat om att sjelf begifva sig till er bostad. Jag har inte haft liten möda för att hindra henne från att bryta mot er bestämdt uttalade vilja. — Det är bra, sade advokaten. — Frun är i rökrummet, fortfor kammarjungfrun; jag håller just på med att laga i ordning hennes te. Vill också herrn ha en kopp? — Ja, gvarade Noöl. Lys mig, Charlotte. Han passerade en präktig matsal, en charmant salong i Ludvig XIV:s stil och inträdde i rökrummet. Detta rum var mycket stort och utmärkte sig särdeles för sin höjd. Man kunde tro sig förflyttad tusentals mil från Paris till en boning, tillhörande någon af det himmelskarrikets förmögnaste -undersåter. Möbler, mattor, tapeter, -taflor, allt syntes ha kommit direkte från Hongkong eller Peking.