Dagens Nyheter – 27 juli 1870, sida 2

liten stund kom han tillbaka, hållande i handen femton sedlar å ett tusen frank Kvaärdera. — Om de icke räcka fill, yttrade hån åt Noäl, så har jag mera att lemna. — Jag skall emellertid, menade advokaten, gifva er ett qvitto. — Hvad tjenar det till? Åtminstone kan ni bespara er detta besvär till i morgon. — Ja, men om jag dör i natt? — Ingeh fara. Adjö nu. Ni har begärt elt råd af mig, och jag vill uppfylla denna er begäran; men det är nödvändigt att jag först får använda natten till att grundligt öfverväga saken; i närvarande stund är mitt hufvud oredigt. Jag behöfver till och medgå ut och promenera en half timma; öm jag nu lade mig, skulle jag bestämdt komma att hemsökas af maran. Emellertid, min gosse, var lugn och modig! Hvem vet om icke i denna stund försynen verkar för ert bästa? Han aflägsnade sig, och Noöl lät dörren stå på glänt, lyssnande till ljudet af den gamles steg, då han gick utför trappan. Han hörde snart porten öppnas samt åter tillstängas och visste således då att fader Tabarct icke längre fanns i huset: Likväl väntade han ännu några ögonblick och skrafvade upp sin lampa. Härefter tog han ett litet paket ur en af byrålådorna, stoppade sedlarne; som han fått af gubben, i sin ficka och lemznade rummet, i det han oms sorgsfullt läste igen dörren. Han stannade