Dagens Nyheter – 27 juli 1870, sida 1

samma steg sin kösa till 8:t Lazare-platsen, der en åkaredroska passerade. Han gaf tecken åt kusken, och denne körde genast fram till kanten af trottoaren. — Faubourg-Montmartre-gatan, i hörnet af Provence-gatan, sade Noöl, i det han satte sig upp i åkdonet. Och låt det gå fort sedan! På det angifna stället stannade droskan, advokaten steg ur densamma och betalte kusken. När han såg denne ha aflägsnat sig tillräckligt långt, vek han in på Provencegatan, och sedan han tillryggalagt ett helt kort stycke, omkring hundra fot, ringde han på porten till ett af de vackraste husen vid gatan. Rigeln blef genast frånskjuten. Då Noöl gick förbi portvaktarens lucka, helsade denne på honom med en min, om hvilken man kan säga att den var på en gång vördnadsfull, beskyddande och förtrolig. Det var en af dessa helsningar, hvarmed portvaktarne i Paris pläga mottaga sina gunstlingar, dem bland hyresgästerna, som äro efter deras sinne, dem som synda mycket och betala mycket. Kommen till andra våningen, stannade advokaten, framtog en nyckel ur sin ficka och trädde in i en tambur, likasom hade han nu varit hemma hos sig. Men vid det gnisslande ljud, som uppstod då nyckeln vreds om i låset, hade en kammar