Dagens Nyheter – 26 juli 1870, sida 2

han, kan allt detta blott föranleda en sådan förmodan, ingen absolut visshet; har mni ej några flera bevis? — Jag väntade. mig i sanning ett helt annat svar. — Germain, sade jag, skulle kanske kunna lemna upplysningar. Han omtalade för mig att Germain redan för flera år scdan afldit. Då nämnde jag sköterskan, enkan Lerouge. Jag lät Honom veta huru lätt det var att träffa och erhålla meddelanden af henne. Jag tilllade att hon boåde i la Jonchere. i — Och hvad sade han, Noäl, när han fick höra detta? frågade fader Tabaret ifrigt. — Han iakttog först en stunds tystnad, hvarunder han syntes vara försänkt i tankar. Derefter slog. han sig plötsligt för pannan och sade: — Aha! nu vet jag ... Jag har åtföljt min fur till henne tre gånger, och i min närväro har han lemnat henne en ganska stor summaX. Jag gjorde honom uppmärksam på att äfven denna frikostighet var ett bevis. Han svarade intet, utan började gå helt tyst fram och åter i biblioteket. Slutligen kom han fram till mig. Min herre, sade han, Sni känner ju herr de Commarins laglige son ? Jag genmälde: Denne. son är jag sjell. — Han sänkte hufvudet och yttrade: Jag anade det. — Oah han tog mig i hand samt tilllade: Min bror, jag vill er intet ondt. — Jag tycker, utbrast fader Tabaret, att det skulle ha tillkommit er, icke honom, att