Dagens Nyheter – 26 juli 1870, sida 2

-—— LUF han mig icke; ty i en något impertinent ton svarade han: SBlir det långt?4 Jag sade helt enkelt: Jac, — Jag ber er, inföll fader Tabaret, som nu blifvit mycket uppmärksam, förbigå ingenting, ej ens den ringaste detalj. Det är af stor vigt, förstår ni . . . — Vicomten, återtog Noöl, tycktes bli högst missbelåten med mitt svar. — Jag skall upplysa er, invände han, att min tid är knapp. Snart är den timme inne då jag väntas af min fästmö, fröken TArlange. Skulle vi inte kunna uppskjuta detta samtal? — Jag genmälde att den förklaring jag hade att gifva icke tålde något uppskof; men då jag i alla fall märkte ått han fonderade på ett lämpligt sätt att bli mig qvitt, framtog jag ur fickan ett af grefvens bref och visade döt för honom. Då han kände igen sin fars stil, blef han medgörligare. Han förklarade att han ville höra mig, men bad mig blott vänta ett ögonblick, emedan han måste underrätta sin fästmö om orsaken till sitt uteblifvande. Han skref några rader i största hast, lemnade biljetten till sin kammartjenare och befallde honom att genast fortskaffa densamma till hertiginnan MWArlange. Derefter inbjöd han mig att stiga in uti ett närgränsande rum, hans bibliotek. — Ett ord blott, sade Tabaret; tycktes han bli förlägen, då han fick se brefven? — Nej, icke alle, Sedan han omsorgsfullt