Dagens Nyheter – 26 juli 1870, sida 2

af krigsministeriet under kriget, men den aktning. för hans öfverlägsna förmåga och hans sinnesnärvaro i kritiska ögonblick, som han åtnjuter hos kejsaren och armåns högre befäl, i förening med det förtroende hela franska folket sätter till honom, är en borgen för att han är fullt lämplig för den maktpåliggande platsen. Han är nu 63 år gammal. Från 1825 till 1827 förvärfvade han sin första krigsbildning i polytekniska skolan, hvarefter han ingick vid kavalleriet. Hans avancement gick hastigt; redan 1833 var han kapten, 1846 utnämndes han till bataljonschef och till konungens ordonansofficer. Sedan han 1849 erhållit öfverstelöjtnants grad, utmärkte han sig vid belägringen af Rom, År 1852 blef han öfverste, 1855 brigadgeneral och medlem af den då tillsatta befästningskomiten; 1859 utnämndes han till divisionsgeneral, och som sådan var det som han, med prof på personligt mod och öfverlägsen fältherretalang deltog i det italienska fälttåget, efter hvilket kejsaren utnämnde honom till storofficer af hederslegionen. Edouard Jean Etienne Deligny. I spetsen för den berömda, af ärorika anor höljda kår af franska armån, som krigshistorien känner under namnet kejsargardet, står Deligny. Hitkomna parisertidningar hafva berättat att denna kår redan lemnat Paris och begifvit sig till rhengränsen, och det är sålunda ej osannolikt att Deligny blir en af de första franska generaler, som denna gång kommer i elden. Deligny är nu 58 år gammal. Han inträdde i armån som underlöjtnant 1835, avaneerade 5 år derefter till löjtnant, 1844 till kapten, 4 år derefter till bataljonschef vid det 12:te linieregementet, 1852 till öfverstelöjtnant och samma år till öfverste vid det 60:de linieregementet och slutligen 1855 till brigadgeneral. Under hela denna tid tjenstgjorde han i Afrika, der man var lika tillfredsställd med honom i hans egenskap af officer och anförare för ofta ganska farliga expeditioner, som i egenskap af ledamot i flera komiter för ordnande af koloniernas angelägenheter. Med särskild utmärkelse deltog han i expeditionen till Marocko och, sedan hän 1859 blifvit utnämnd till divisionsgeneral, anförtroddes honom den ansvarsfulla befälhafvareplatsen för Oranska divisionen. De närmast följande åren fick han ej något tillfälle att aflägga prof hvarken på personlig tapperhet eller på större fältherretalang, men så utbröt upproret, och Deligny var genast på sin post och vann kort derefter, eller den 17 maj 1864, en lika fullständig som lysande seger öfver araberna, af hvilken anladning han erhöll hederslegionens storofficersgrad. RBigault de Genouilly, nuvarande marinministern, kommer att föra öfverkommandot öfver den franska flottan. Denne man, hvilken utom värdigheten af amiral i flottan, äfven innehar plats i den franska senaten, är född i Rochefort den 12 april 1807. Han blef vidunga år elev i polytekniska skolan, hvilken ham vid 20 års ålder lemnade för:att inträda i marinen. Sin militära bana här började han under den anspråkslösa titeln af aspirant, men blef 1834 utnämnd fill löjtnant och 1835 till korvettkapten. Såsom sådan förde han la Victerieuse, hvilken gick förlorad i de kinesiska farvattnen. Till denna olycka var han emellertid oskyldig; och en i anledning deraf tillsatt krigsrätt frikände honom också, helt och hållet gillande hans handlingssätt vid olyckstillfället. År 1848 erhöll han grad som kapten i flottan, och sedan han 1853 hade varit medlem i komitn för ordnandet af sjöförsvaret blef han året derefter befordrad till kontreamiral. Nu utbröt det orientaliska kriget. Rigault de Genouilly sändes till Krim, der han vann både ära och beröm då han under Sebastopols belägring kommenderade en flottafdelning. Hans dervid tillkämpade lagrar medverkade utån tvifvel dertill, att regeringen 1856 ställde honom i spetsen för den kinesiska expeditionen, hvarigenom han redan det följande året fick tillfälle att häfda och förstora sitt krigarerykte genom intagandet afCanton. Efter denna tid avancerade han hastigt till de högsta befälhafvareplatserna. År 1858 blef han viceamiral, 1862 öfverbefälhafvare för evolutionseskadern i Medelhafvet, sedan han redan två år förut blifvit beklädd med senatorsvärdigheten. Storofficer af hederslegionen blef han redan 1855. ar AE gr AA a Aa a a