Dagens Nyheter – 26 juli 1870, sida 1

säga detta. Ni hade kunnat med större skäl och befogenhet fälla ett sådant yttrande. — Nej, min vän, ty den som nu är olycklig, det är han. Jag har icke blifvit nedstörtad från en höjd, der jag trott mig innehafva en säker ställning, men han . . . Den gamle polismannen skakade på hufvudet. Han borde icke låta advokaten ana sina tankar; dock var det nu med den största svårighet han kunde behålla dem för sig sjelf. — Slutligen, fortfor Noöl efter en temligen lång tystnad, frågade jag honom hvad han ansåg böra göras under för handen varande omständigheter. — 4Hör mig, sade han, jag väntar min far hem om åtta eller på sin höjd tio dagar. Detta uppskof skall ni väl bevilja mig? Så snart jag får tala med honom, skall jag affordra honom en förklaring, och rättvisa skall vederfaras er, derpå har ni mitt hedersord. Återtag nu edra bref och låt mig blifva allena, Min herre, det är ett hårdt slag som nu träffat mig. I ett ögonblick har jag förlorat allt: ett stort namn, som jag alltid efter bästa förmåga sökt bära med heder, en hög samhällsställning, en omätlig förmögenhet . . . och vidare något, som kanske är mera värdt än allt annat . . . en qvinna som jag älskar högre än mitt lif. Men i stället skall jag, det är sannt nog, återfinna en mor. Vi skola trösta hvarandra, ni och jag. Och jag skall