Dagens Nyheter – 26 juli 1870, sida 1

109 — Advokaten lade handen på sin gamlö väns axel. — Jag var tillstädes, sade han med dof röst, och jag försäkrar er att under sådant förhållande ingen fara kunde existera. Noöls ansigte fick härvid ett uttryck af vildhet, som nästan skrämde den gamle mannen, så att han ofrivilligt drog sig tillbaka. — Han skulle ha dödat honom, tänkte han. Advokaten återtog sin berättelse: — Likasom jag gjort i afton, då det gällde att lemna er, min vän, nödiga upplysningar, på samma sätt gjorde jag vid mitt besök hos vicomten. Jag bad honom, åtminstone för tillfället, icke bry sig om att genomläsa alla dessa 156 bref. Han borde, sade jag, endast fästa sig vid dem, hvilka jag märkt med ett kors, och i synnerhet noga aktgifva på de ställen som voro understrukna. Härigenom förkortades pinan. — Han satte sig, fortfor Noöl, framför ett litet bord, som tycktes vara mycket bräckligt, och jag förblef stående framför honom, lutad mot eldstaden. Jag följde med uppmärksamhet hvarje hans rörelse och forskade oaflåtligt i hans ansigte. I hela mitt lif har jag icke bevittnat ett dylikt skådespel, och jag skall aldrig glömma det, lefde jag än i tusen år. På mindre än fem minuter förändrades hans fysionomi till den grad, att hans kaminartjenare icke skulle ha känt igen honom. Han hade upptagit sin näsduk, och gång efter an