Dagens Nyheter – 26 juli 1870, sida 1

— 108 — tillslutit dörren, anvisade han mig en länstol och tog sjelf plats i en annan. — Nu, min herreX, sade han, torde ni vara god och förklara er4, Jag hade haft tid nog till att förbereda mig på detta samtal, och mitt beslut att icke gå några omvägar var fattadt. — Min herre4, började jag, mitt uppdrag är af det mest oangenäma slag. Jag har otroliga fakta att uppenbara för er. För all del lofva mig att icke svara något förrän ni tagit kännedom om innehållet af dessa bref. Jag besvär er också att ej skrida till våldsamheter, som skulle tjena till intet4. — Han betraktade mig med en ytterst förvånad min och svarade: Tala, jag kan och vill höra allt. — Jag reste mig upp. — Min herreX, sade jag till. honom, jag skall underrätta er om att ni acke är herr de Commarins laglige son och arfvinge. Denna korrespondens bevisar det tillsfullo. Den laglige afkomlingen lefver, och det är han som skickat mig hit.4 Jag hade mina ögon. fästade på hans, under det jag talade, och jag såg en blixt af vrede. frambryta -derur. Ett ögonblick . trodde jag att han skulle springa fram och fatta mig i strupen. — SLåt mig se brefven!4 sade han helt tvärt. . Jag lemnade dem åt honom. — Huru! utropade fader Tabaret. Dessa bref? sjelfva originalerna? Oförsigtige! — Hvarför det? — Tänk, att låta honom ha dem i sina händer! , . . Ja, hvad vet jag? . , .