pristagerskan, som sjelf satt vid åran, var 70 år gammal. Tredje täflingen omfattade båtar af annan konstruktion än skötbåtar och sönderföll i två afdelningar, den ena afsedd för båtar, rodda af fyra, och den andra för båtar, rodda af två eller en man. 1:a afdelningens pris, en silfverpokal, togs af hr Dahlgren, det 2:a, en svenska sidenflagga, af bokhållaren Nyman. Fjerde och sista täflingen var afsedd för amatörer. Endasttvenne båtar voro anmälda, och det pris, som af dem båda blifvit bildadt genom aflemnad insats, togs af ingeniör Lindbergs båt. De tre första täflingarnes pris hade bildats genom sammanskott, silfverbägaren var en skänk af stadsmäklaren Zethreus och kaffeservisen sades förskrifva sig från grossh. A. Carlson. Prisutdelningen försiggick på den s. k. Ekholmen och beledsagades af några glada och hjertliga ord, hvarmed hr Zethreus i egenskap af prisdomare tolkade täflingens betydelse och uttalade den önskan, att föreningen, som nu i 4 år egt bestånd, måtte sluta sig tillsamman till ett sällskap, det der genom lagar och stadganden samt genom årliga bestämda bidrag borde blifva starkt och varaktigt. Slutligen höll litteratören Fr. Hedberg i arbetets, den mogna frihetens och folkupplysningens namn ett tal, som tycktes göra ett synnerligen angenämt intryck. Meningen med pristäflingen hade visserligen varit att gifva väckelse åt båtbyggnadskonsten 0. 8. V., men tal. fann ännu en anledning dertill: man hade genom att prisbelöna arbetet velat höja arbetets ära. Hela anförandet andades en värma och ett lif, som tvångslöst ingöt sig i åhörarnes bröst, och det framkallade de mest entusiastiska bravorop. Kl. 9 slutade den vackra festligheten, som bevistades af tusentals åskådare.