Dagens Nyheter – 25 juli 1870, sida 2

in i de stora salongerna och förjaga fröken Gerdys afkomling derifrån. Ut med dig, bastard, här är jag herre! Endast vissheten om att jag när jag behagade kunde på laglig väg återfå mina rättigheter höll mig tillbaka. Ja, jag känner väl till mina förfäders bostad. Jag tycker om dessa skulpturarbeten, som pryda densamma, dessa åldriga träd, och stenläggningen sedan på gården, som många gånger vidrörts af min mors fot. Jag ulskar allt detta, till och med vapnet öfver stora porten, som sitter der och trotsar nutiden med dess enfaldiga jemnlikhetsid6er. Detta sista yttrande stred så fullkomligt mot advokatens vid föregående tillfällen uttalade åsigter, att gubben Tabaret måste vända sig bort för att dölja ett leende. — Arma mensklighet! tänkte han. Nu har Noöl redan blifvit en hög herre. — När jag inkom till hotellet, återtog den unge mannen, möttes jag af en portvakt i grannt livr6. Jag frågade efter grefve de Commarin. Portvakten svarade mig att grefven var stadd på en längre resa, men att herr vicomten var hemma. Detta hade jag icke beräknat; emellertid bad jag att få tala vid sonen i stället för fadern. Mannen mönstrade mig en god stund. Han hade sett mig stiga ur en åkaredroska och var derför synbarligen villrådig huruvida han borde släppa in mig till herr vicomten. Han misstänkte