Dagens Nyheter – 23 juli 1870, sida 2

per. Utefter gränslinien Basel-Sierck får man således söka skådeplatsen för de första fientligheterna. Från Basel bildar Rhen, såsom ofvan är nämndt, ett naturligt, för Frankrike högst fördelaktigt bålverk. Denna del af gränsen är 17 mil lång, och längs hela sträckan finnas blott två permanenta broar: den vid Kehl och den vid Neu-Breisach, hvilken sednare skyddas af fästningen med samma namn. År 1814 passerade de allierade floden vid Basel, d. v. s. på det Schweiziska området. Nu kan något sådant icke gerna komma i fråga, emedan Schweiz har både vilja och förmåga att upprätthålla sin neutralitet. På franska sidan om Rhen och parallelt med floden framgår en jernväg, som sammanbinder Mihlhausen, Colmar, Schliestadt, Strassburg och Weissenburg och som möjliggör de franska truppernas koncentrering när och hvar som helst vid Rhen. Tilläggas bör, att Vogeserna sträcka sig längs efter floden mellan Elsass och Loth. ringen och utgöra sålunda en gigantisk fästningsvall, för hvars graf floden är att anse. En för fransmännen farlig punkt finnes icke desto mindre vid denna gränslinvic, det är den öppna slätten mellan Vogeserna och Jurabergen, i militärgeografien känd under namnet Belfort-passet. En fientlig armå, som öfvergått Rhen nedanför Basel, skulle genom att följa jernvägen från Mihlhausen till Paris öfver Vesoul och Langres, kunna kringgå alla franska försvarsanstalter i Lothringen och Elsass. Den vägen följdes vid den stora invasionen år 1814. Nu försvaras passet af den vigtiga fästningen Belfort, som sedan år 1830 varit föremål för alla regeringars omsorger. Tack vare Belfort och Rhen kan nu franska armån här lätt tillbakaslå äfven en mycket starkare fiendes anfall. Emellertid är det icke sannolikt att de krigförande komma att vända sig åt detta håll, i början åtminstone. Man har allt skäl att tro det operationerna i dessa sydliga trakter skola bli af underordnad vigt. Det är linien Lauterburg Sierck som i första rummet måste antagas komma att bli utstäldt för armåernas framfart. Från Lauterburg fram till Vogeserna följer gränsen dels den lilla floden Lauter, som har sitt utlopp i Rhen, och dels en bergssträckning som utgår från Vogeserna i östlig riktning. Omkring 2!2 svensk mil från Lauterburg ligger Weissenburg, en liten stad, vid hvilken den längs venstra Rhenstranden löpande jernvägen går in i Tyskland, för att öfver Landau, Neustadt och Worms fortsättas till Mainz, Coblens och Köln. De allmänna landsvägar som gå öfver Vogeserna närmast gränsen, korsa hvarandra vid Bitsch, en mindre fästning, som emellertid i följd af sitt i strategiskt afseende vigtiga läge icke saknar betydelse. Från trakten kring Bitsch, d. v. s. från höjden af Vogeserna ända till Sierck, en sträckaaf omkr. 10 svenska mil, är fransk-tyska gränsen helt och hållet artificiel, och tillträdet är der fullkomligt öppet alltsedan Preussen år 1815, då fästningen Saarlouis och Saardalen utrymdes åt Preussen. Saar har sina källor i Frankrike, men inträder snart på preussiskt område vid Saargemiind, och går sedan i en riktning, parallel med franska gränsen förbi Saarbrick, Saarlouis och Merzig till Trier, hvarest den utfaller i Mosel. En preussisk jernväg löper längs Saarfloden från Saarbriick till Trier. Det är antagligen någonstädes vid denna linie de tyska trupperna skola koncentrera sig för att försvara de preussiska besittningarne på venstra Rehnstranden. De ha en ypperlig kommunikationsled och medel till reträtt i MetzMainz-banan som går förbi Saarbräck och S:t Wendel fram mot Bingen, der den stöter till Stora Rhen-jernvigen. En annan tysk armå torde också komma att sammandragas vid Landau, för att skydda Rhen-Pfalz. De båda armåerna, skilda åt genom Vogesiska bergskedjan, kunna förenas vid Kaiserslautern, en sedan revolutionskrigen beryktad punkt. En jernbana, som : går förbi Kaiserslautern, sammanbinder dessutom Saarbräck—Mainzbanan med jernvägen utefter Rhen. Om, som man har all anledning att antaga, franska armån går anfallsvis tillväga, är det möjligt att den öfverskrider Saarlinien och förstör de jernvägar vi nu omtalat, innan tyska hären hinner koncentrera sig. I sådant tall kan denna koncentrering icke gerna ske annorstädes än på högra Rhenstranden mellan de starkt befästade städerna Mainz och Coblenz. Hufvudsumman är att, om franska gränsen skyddas af naturliga bålverk mot Baden och Rhen-Pfalz, så har den deremot intet skydd