Dagens Nyheter – 23 juli 1870, sida 1

Någon bultade sakta på dörren, så att Noöl plef störd. — Hvem är der? frågade han, utan att röra sig ur stället. — Herr Noäöl, hördes tjensteflickan säga utanför dörren, frun vill tala med er. Advokaten syntes tveka. — Gå, min gosse, tillrådde Tabaret, var icke utan medömkan; det är endast de gudaktiga som ha rättighet dertill. Noöl steg upp med synbar motvilja och begaf sig till fru Gerdy. — Stackars gosse! tänkte fader Tabaret, sedan han blifvit allena; hvilken fatal upptäckt! Hvad detta allt måste smärta honom! En så ädelsinnad ung man, ett så förträffligt hjerta! Ytterst redbar och rättänkande som han är, anar han icke på hvilket håll mördaren bör sökas. Lyckligtvis är jag klarsynt så att det förslår för oss båda, och i det ögonblick då han börjar förtvifla, skall jag säkerligen vara i tillfälle att skaffa honom rättvisa. Jag är, gudskelof,. redan på god väg. Ett barn skulle kunna gissa hvem enkans baneman är. Men hur har detta tillgått? Han får lof att ge mig flera upplysningar, likväl utan att märka huru intresserad jag är för saken. Ack, om jag finge låna ett af dessa bref blott ett dygn. Men begär jag det, så måste jag på samma gång upptäcka mitt förhållande till polisen. Då är det