Dagens Nyheter – 22 juli 1870, sida 2

svar med en oro som du skulle fatta, om du kunde ana mina planer rörande vårt barn. — Jag vet icke, återtog Noäöl, om fru Gerdy förstod meningen. Emellertid måste hon ha svarat skyndsamt; ty redan den 14 skrifver min far följande: — Ditt svar, o, min älskade, har gladt mig obeskrifligt; jag vågade knappt hoppas att det skulle bli sådant det blef. Den plan jag uppgjort är nu verkställbar. Jag börjar erfara en smula ro och trygghet. Vår son skall bära mitt namn; jag skall icke bli tvungen att skiljas från honom. Han skall uppväxa hemma hos mig, i mitt hotell, under mina ögon, på mina knän, i mina armar. Måtte jag blott ha styrka nog till att icke duka under för så mycken lycka! Jag har en stark anledning till sorg; hädanefter skall jag ock ha en anledning till glädje. O! dyrkade qvinna, o! efterlängtade barn, frukten intet, mitt hjerta är stort nog för er båda! Jag afreser i morgon till Neapel, hvarifrån jag skall tillskrifva dig ett långt bref. Hvad än må hända, skulle jag ock uppoffra de mäktiga intressen, hvilkas bevakande blifvit mig anförtrodt, skall jag vara i Paris, när den vigtiga stunden kommer. Min närvaro skall fördubbla ditt mod, min kärlek skall mildra dina plågor . . . — Jag ber om förlåtelse för att jag afbryter er, Noäl, sade fader Tabaret; vet ni