-— ffJ nade fru Gerdys chiffonier för att der söka dem. Genom en tillfällighet kom jag att hitta på en lönnläda, om hvars tillvaro jag förut icke haft någon aning; och papper föllo derur till höger och venster. Min uppmärksamhet fästes genast på en brefpacka. En mäktig instinkt, som jag ej kan förklara, förmådde mig att upplösa denna brefpacka, och intagen af en stark nyfikenhet, omöjlig att öfvervinna, läste jag: det första bref jag fick tag uti. — Deri gjorde ni orätt, utlät sig fader Tabaret. Må vara; emellertid läste jag. Knappt hade jag genomögnat de första raderna, förrän jag öfvertygades om att denna skrifvelse var från min far, hvilliens namn fru Gerdy, oaktadt mina böner, alltid hållit hemligt för mig. Ni bör då inse Hur häftig min rörelse måste ha varit. Jag satte mig i besittning af paketet, stängde mig inne här i rummet och slukade med begärlighet alla brefvens innehåll. — Och ni har blifvit grymt straffad, min stackars vän. — Det är sannt; men hvem skulle i min ställning ha handlat annorlunda? Läsningen smärtade mig förfärligt, men genom den har jag erhållit de moraliska bevis, hvilka jag nyss omnämnde. — Ni har väl. behållit brefven? — Ja, jag har dem der, herr Tabaret, svarade Noöl; och som ni bör känna saken i bot