Dagens Nyheter – 21 juli 1870, sida 1

ten, för att kunna råda mig, så skall ni få läsa dem. Advokaten öppnade en af sina byrålådor, tryckte på en osynlig fjeder, hvarvid ett litet hemligt förvaringsrum blef synligt. Det var härur han framtog brefpacken. — Ni förstår väl, min vän, återtog -han, att jag ämnar förskonaer från en mängd mer eller mindre betydelselösa detaljer. Jag har endast de vigtigare skrifvelserna, dem gom direkte röra saken. Fader Tabaret lutade sig tillbaka i länstolen, brinnande af begär att få se och höra. Hans ögon och ansigte uttryckte den mest spända väntan. Efter att temligen länge ha letat och valt bland brefven, begynte ändtligen advokaten sin läsning med en röst, som förrådde att han ingalunda var så lugn, som han ville synas vara. CMin ömt älskade Valriet. — Valrie, anmärkte han, det är fru Gerdy. — Jag vet, jag vet; var god och fortsätt! CMin ömt älskade Valgrie. I dag är en herrlig dag för mig. Jag mottog ditt bref i morse, jag betäckte det med kyssar, jag läste om det hundra gånger, och nu har jag lagt det der de andra ligga, vid mitt hjerta. Detta bref, o, min älskade, har nära nog kommit mig att dö af glädje. Du hade. således icke bedragit dig, det var då sannt!