Dagens Nyheter – 21 juli 1870, sida 1

hennes enkestånd, ni ock. Nej, hon har aldrig haft någon man. Salig Gerdy4 har aldrig existerat. Käre hr Tabaret, jag är Noel, son till ogifta Gerdy och en okänd pappa. — Herre du store! utropade gubben; det var kanske derför ert giftermål med fröken Levernois, som var ifrågasatt för fyra år sedan, icke blef utaf? — Ja visst, just derför, min gamle vän. Jag älskade denna unga flicka; men jag afstod från att gifta mig för henn:g skull, som jag kallade min mor. Hon gret, hon anklagade sig sjelf, hon var tröstlös, och jag, i min enfald, jag sökte uppmuntra henne så godt jag kunde, jag aftorkade hennes tårar, jag urskuldade henne i hennes egna ögon. Nej, som sagdt, hon har icke haft någon man. Hvem vill taga till hustru en sådan gvinna som hon varit? Hon var min fars mätress, och då han tröttnat på henne, öfvergaf han henre, efter att ha kastat åt henne trehundra tusen frank, belöningen för den korta glädje hon skänkt honom. Noel skulle säkerligen länge ha fortfarit att utgjuta sin vrede på detta sätt, såvida icke fader Tabaret afbrutit honom. Den gamle anade redan att han skulle få höra en historia, som väsentligen öfverensstämde med den han sjelf i inbillningen uppgjort, och var derför i sin fåfänga till den grad otålig att få veta mera, att han nästan alldeles glömde bort att beklaga Noels olyckor,