Hvarjehanda nyneters. En professors-histortia. Teologie professor H. i ÅL. var en ärans man, och särskildt hade studerande af Westgöta nation i honom ett godt stöd i nödens stund. Men samme professors föreläsningar voro på hans gamla dagar något matta och hade antagit karakteren af en temligen mekanisk innanläsning efter konceptet. Föreläsningens föremål utgjorde en gång den äldsta kristna Kyrkans historia, och professorn började så här: De förste kristne, mina herrar, hade, mån I tro, ett tungt och hårdt lif. De lefde uti jordkulor och födde sig af nötter — här gjordes följande afbrott för en tillämpning af det sagda: i sanning, mine herrar, en hårdsmäldt föda för dåliga tänder och gamla magår! Men vid. det att föreläsaren åter kastade ögonen på konceptet, utbrast han: Sa jag nötter? Så gu hjelpe mej tror jag inte det står rötter. En MHfsfråga. I ett sällskap diskuterades lifligt en lifsfråga: Hvar äter man bäst? En framdrog Frankrike; namneligen Paris, ordande om Chevet, Trois Fråres och Duval, en annan satte engelska köket högst, en tredje det tyska. Jag för min del, yttrade en fjerde, får erkänna att jag aldrig påträffat en ypperligare mathållning än på rhen-ångbåtarne, — Åh f-n, inföll en glad själ, som en lång stund tyst åhört samtalet, nå men — hur var det med renhållningen då? Den tillfrågade blef skyldig svaret.