Dagens Nyheter – 20 juli 1870, sida 2

Gerdys sängkammare, och Noöl visade sig på tröskeln. Utan tvifvel hade hans mörs tillstånd djupt upprört honom; han var helt blek, och hans vanligen så lugna ansigte afspeglade en stor oro. Han syntes öfverraskad af fader Taburets närvaro. -— Ah, käre Noöl! utropade den sisträmnde; gif mir några lugnande upptysningar. Hur mår er mor? — Frw Gerdy mår förträffligt. — Fru Gerdy! utbrast Aden gamle förvånad. Och han tillade: Det synes nog att ni varit våldsamt uppskakad. — Nåja, svarade advokateön, i det han satte sig, ni här rutt; jag blef verkligen helt uppskrämd nyss. Noäl gjorde tydligen de största ansträngningar för att synas lugn och för att kunna höra hvad den gamle gade samt gifva honom svar. Fader Tabaret i gin ifver märkte likväl icke detta. — Säg mig då åtminstone, min käre gosse, hvad som händt? frågade han. Den unge mannen tvekade ctt ögonblick, liksom behöfde han rfålgöra med sig fjät. Förmodligen icke beredd på denna direkta fråga, som rörde sjelfva hufvudsaken, visste han ej hvad han skulle säga. Slutligen svarade han: — Fru Gerdy blef såsom slagen af åskan, då hon på eftermiddagen helt plötsligt fick