Dagens Nyheter – 19 juli 1870, sida 1

-— DI — niska med sundt förnuft skulle föra ett sådant lif! Hon klappade honom på axeln, i det hon ropade honom i örat, såsom hade han varit döf: — Hvarför äter ni inte? Är ni ej hungrig? — Jo, jo, stammade han, synbarligen angelägen att tysta den brummande stämman; som så olägligt störde honom; jag har god aptit, ty alltsedan i morse har jag måst ... Han fullbordade icke meningen; munnen förblef vidöppen, och ögat fästades envist vid en viss punkt. — Ni har måst? upprepade Manette. — För tusan! ropade han, i det han häftigt skakade sin knutna hand; så fördömdt! Just nu höll jag på att . .. Hans rörelser voro så tvära och våldsamma, att hushållerskan blef helt förskräckt och drog sig tillbaka så långt hon kunde. Hon stannade först vid dörren. — Ja, fortfor han, det är säkert; ett barn existerar. Manette sprang hastigt fram till honom. — ltt barn? frågade hon. Tabaret .märkte att hans hushållerska spionerade på honom. — Hvad för slag! röt han i vredgad ton; hvad, gör ni här? Hur-kan ni vara nog: djerf att ställa er och lyssna för att uppsnappasde ord, som undfalla mig? Var så god och håll er i köket, till dess jag kallar er.