Dagens Nyheter – 18 juli 1870, sida 2

vittne att han handlat på detta sätt endast för: att befrimja mitt eget bästa. Han ville, skref han, vänja mig vid ordning och sparsamhet samt hindra mig från utsväfningar. Och jag var då fyrtiofem år gammal samt hade i tjugu år nekat mig allt hvad glädje och vederqvickelseheter. : Han :hade således spekulerat på mitt goda hjerta, han hade... Ah, det är, på min ära, att i hög grad missbruka den sonliga vördnaden! Fader Tabarets berättigade vrede yttrade sig på ett så komiskt sätt, att domaren hade svårt för att afhålla sig från att skratta, oaktadt det sorgliga ämnet för deras samtal. — Emellertid, sade han, har ni väl nu så mycket större glädje af denna förmögenhet? — Nej, långt derifrån; den: kom för sent. Att få bröd sedan man förlorat tänderna är ej mycket att stå efter. Den ålder då man vill och bör gifta sig var förbi: Jag afsade mig min befattning, för att lemna rum för någon som var fattigare än jag. Under en månads tid höll jag på att förgås af ledsnad; och det var då jag föll på den id6n att skaffa mig en passion, en last, en mani, för att fylla tomheten i min själ. Jag började samla böcker. Ni tror kanske, min herre, att man för att vara road af sådant bör ha en fond af elementära kunskaper, med ett: ord, ha studerat? — Jag vet, min bäste herr Tabaret, att hvad. som-i främsta rummet fordrag för att