rTumpling at transmannen. De franska och preussiska högre befälhafvarne. Vi ha trott det intressera våra läsare att lära känna något om de personer, hvilka i det nu utbrutna kriget komma att spela ledande roller, och meddela derför korta biografiska notiser om dem. De franska. Marskalk Mac Mahon, som antages komma att bli franska armåns generalissimus, är sextiotvå år gammal. Hans långa, af åtskilliga storartade bedrifter utmärkta militära bana daterar sig från slutet af 1820talet. Han deltog i expeditionen mot Algier, var med vid belägringen af Antwerpen, blef kapten i december 1833 och återvände till Afrika, der han vann rykte genom flera lygande bragder. I synnerhet utmärkte han sig vid belägringen af Konstantine år 1837, Han upphöjdes 1845 till öfverste, blef brigadgeneral 1848 och divisionsgeneral 1852. Han kallades till Paris i april 1855, utnämndes i augusti till befälhafvare öfver en infanteridivision bland de under marskalk Bosquets öfverbefäl stående trupper samt kom så till Krim. Här fick han den 8 september vid Sebastopol det farliga uppdraget att intaga Malakoff-tornet, som var nyckeln till denna fästning. Han lyckades utföra detta svåra värf, oaktadt ryssarne stredo. med förtviflans mod. Storkors af hederslegionen och senatorsvärdighet voro belöningarne för denna stora tjenst. År 1857 kommenderade Mac Mahon en infanteridivision under kabyliska expeditionen samt blef kort derefter kallad till högste chef för den franska armån och flottan i Algerien. Vid italienska krigets utbrott 1859 fick han befälet öfver andra alparmåkåren och bidrog i väsentlig mån till segern vid Magenta den 4 juni. Det var med anledning häraf han på sjelfva slagfältet utnämndes till marskalk af Frankrike och hugnades med titeln hertig af Magenta, Vid nuvarande preussiske konungens kröning år 1861 tillstädesvar Mac Mahon i egenskap af Frankrikes representant, och han lärer vid detta tillfälle ha utvecklat en ovanlig ståt. Återkommen till Frankrike, utsågs han till befälhafvare öfver tredje armåkåren, från hvilken befattning marskalk Canrobert då afgick. År 1864 blef hån generalguvernör öfver Algerien. Hans verksamhet såsom sådan torde vara temligen väl känd och behöfver således ej omordas bland dessa korta biografiska notiser. Hvad beträffar krigsministern Leboeuf, erinra vi atv han, som gjort sig känd såsom en skicklig militär och under italienska fälttåget förde högsta kommandot öfver artilleriet, i augusti 1869 kallades till marskalk Niels efterträdare såsom krigsminister, Jemte sina embetsbröder, ingaf äfven han i slutet af december månad sin afskedsansökan, men vid bildandet af Ollivierska kabinettet återfick han sin portfölj den 3 januari detta år, och han har gedan dess behållit densamma. Han blef för icke längesedan utnämnd till marskalk af Frankrike och är född år 1809. Bazaine, som skulle anföra en stor fransk armå6kår, förvärfvade ryktbarhet redan under Krimkriget; men det är egentligen. genom mexikanska expeditionen hans namn blifvit kändt öfver hela verlden. Han var älltsedan juli månad 1863 högste ledaren af denna för Frankrike hvarken lyckliga eller hedrande expedition. Han vann visserligen åtskrilliga framgångar och. blef till belöning för sitt nit år 1864 upphöjd till marskalk af Frankrike; men omständigheter, mäktigare än hans fältherre-talanger, nödgade honom, som bekant, till sist:att förklara mexikanska kejsardömet omöjligt och