Dagens Nyheter – 16 juli 1870, sida 1

kunde göra nytta, när det blefve fråga om att förmå brottslingen till bekännelse. Fader Tabaret undersökte med den största omsorg den dödas naglar, och tack vare en ofantligt långt drifven försigtighet, lyckades han framdraga några små lemningar af mördarens handskar, som stannat qvar innanför naglarne. Då man närmare betraktade dessa lemningar, kunde man lätt urskilja färgen. Tabaret tog också vara på det stycke af underkjorteln, hvarpå mördaren aftorkat mordvapnet. Detta jemte knytet som hittats i Seinefloden och de spår af klack och paraply hvaraf Tabaret sjelf tagit aftryck — se der allt hvad mördaren lemnat efter sig. Ringa i sanning; och dock syntes det vara mycket i herr Daburons ögon. Denne hyste nu verkligen de bästa förhoppningar. Hvad som i allmänhet högst ogynnsamt inverkar på spaningarna efter hemlighetsfulla brottslingar är okunnigheten om brottens motiver. Bedrifvas undersökningarne från början i en orätt riktning, går det illa. I samma mån de fortskrida, aflägsnas man mer och mer från sanningen i stället för att komma den närmare. Tack vare fader Tabaret, trodde sig domaren nu kunna vara fullkomligt viss i detta vigtiga afseende. Qvällen var inne; rättvisans tjenare hade för tillfället ingenting vidare att uträtta i La Jonchere. Gevrol, som hyste en brinnande längtan efter att få råka mannen med örhän